Stå bredvid….

Det som blir tydligt i förhören är hela tiden att ”hon var min bästa vän” eller det kanske blir tydligt för mig? Men hon var min bästa vän också och oavsett om situationen blev som den blev så svek hon mig också. Hon vände mig ryggen när jag behövde henne som mest. Men det är klart att det var jag som gjorde fel, och jag kommer inte bara få ett straff utan flera och de blev väldigt tydliga tidigt i detta skede.

Jag gjorde något som man aldrig någonsin få göra, sen att jag knappt kan svara för mina egna handlingar utan att det känns som det var någon annan som gjorde det, det är en annan sak. Jag står på andra sidan nu och ser på hur folk sakta men säkert dra sig undan från de dom inte förstå eller vill beblanda sig med, från de som förstör folks vardag, sin lycka och sin tro på att ingenting kan gå fel.

Dom vill inte se åt det hållet där det finns en rubbning i det vackra svensson livet.

Jag har en annan förståelse nu, jag måste ta i rubbningen själv. Jag måste hitta det vackra, de lyckliga och de bra med att livet kom i gungning. Om jag ska gå och tänka på att det kommer förhoppningsvis ta 5 år (kan ta längre tid)  innan jag kan förverkliga min dröm. Innan vi kan köpa ett hus tillsammans, innan jag kan söka ett arbete som jag verkligen vill ha utan att några register hämna mig. Tankarna gör ont både i hjärta och själ. Men jag måste hitta något positivt för att överhuvudtaget känna mig värd att gå på jorden.

Min sambo är otrolig när det gäller det, även om han förmodligen tycker det är jobbig innerst inne så visar han aldrig det för mig, han visar sig stark och trygg. Och det fina resultatet blir att jag blir lugnare och tryggare också. Idag frågade min advokat igen om vi fortfarande var sambos. – Ja, det är vi. -Ja det var otroligt roligt att höra.

Har förstått att han är unik.

Med eller utan er…..

Många tycker nog att jag välter runt i självömkan, och ibland tror jag det själv. Men även om jag skriver ner mina tankar eller inte så förändras ingenting för mig, mer än att jag låter andra ta del av ett annat kapitel av livet. En annan del som jag inte har kunnat förhindra eller hoppa över. 
Och jag vet att det finns Människor därute som har upplevt något liknande det jag har upplevt i mitt liv. 

Och som jag har sagt innan, kan jag med min berättelse förhindra en enda person att begå samma misstag som mig så skulle jag bli överlycklig. För om folk inte har så mycket förståelse för människor som har upplevt detta så kanske man kan ge en inblick i hur en vardag kan se ut för en person i en otrolig pressad och Egenkomponerad  position. 

Läs eller inte, alla har vi ett val. 

Grå dag

Jag beundrar verkligen alla som vet vad dom vill.  Att man har en dröm om vad du ska arbeta med, hur du vill leva ditt liv. Är det positivt eller negativt att ha en plan för sitt liv? 

Jag vet inte om känslan och trycket för att lyckas blir större och tyngre om du en gång har misslyckats! Du vill fortare kunna bevisa för omvärlden att du är driven och kan lyckas efter en nergång. För mig känns det så. 

Jag vet inte alls vad jag vill bli, jag vill testa mycket, men jag har svårt att hitta min passion. Jag hade den innan, men det var så mycket som försvann. Och tyvärr så rök den också. 

Men jag hoppas och tro att den kommer tillbaka och kanske med mer glöd och hetta än innan. 

Under tiden måste jag försöka hitta ett lugn, en harmoni med vad jag gör nu. Jag har otroligt snälla människor runt mig. Härom dagen var det faktiskt en som frågade om jag ville jobba för honom. Han såg människan bakom händelsen.  Jag blev så glad och så tacksam, och det är den känslan som man måste hålla om länge och ta fram den när de grå dagarna tar över. Att det finns människor därute som ser annorlunda. De ser nog som jag. 

Personligt brev…

Hej mitt namn är…… Jag söker mig till eran tjänst eftersom jag tror att jag klarar av den och kan göra ett bra jobb och att jag kan bidra med något. Varför ? jo, jag började jobba som ung. Redan som 15 åring så var jag igång och tyckte att det bästa som fanns, var att jobba, att utvecklas, att lära sig nya saker. Ett tag hade jag tre jobb på en gång, hade jag en ledig stund över så tyckte jag att man kunde jobba den stunden. Den känslan satt i länge, jag har arbetat utan avbrott tills jag var 31 år.  Älskade fortfarande nya utmaningar, nya möten, nya människor och högg på allt som kom i min väg när det gällde utbildning, kurser eller möten. Ville se allt, ville testa allt.

Men det är inga fläckfria år. Jag har alltid haft chefer som har haft problem med alkoholen eller aggressioner. Sista gången, både och. Man har alltid försökt att anpassa sig till deras behov, dagsform samt morgondagen så att man slapp bli nedtryckt i skona eller utskälld mot en vägg, ville göra allt så perfekt så det inte fanns någonting att peka på, så att de aldrig kunde hitta något fel, därav min perfektion.

Jag förlorade min bror när jag var 21 år gammal i ett självmord. Lyckades aldrig bearbeta det riktigt utan flydde utomlands och jobbade. Kom hem och fortsatte och jobba och sökte mig en utbildning på ett år, samtidigt som jag jobbade heltid. När jag var 30 år så förlorade jag min pappa i en hastig hjärtinfarkt. 

I detta allt så utvecklade jag ett spelmissbruk som började lite men eskalerade fort. På bara något år så hade jag försatt min framtid väldigt långt fram genom  ofantliga skulder samt stöld. 

Under detta kaos träffade jag mannen i mitt liv och vi väntade barn. 

Detta uppvaknande av år med acceptans samt stora sorger, har gjort mig till en människa med båda fötterna på jorden och en väldigt stor förståelse för människor, om deras livsöden och hur man kan hjälpa varandra till att nå bättre resultat genom att finnas till hands istället för att visa ryggen. 

Att uppleva misstag i livet gör att du verkligen få veta vilka dina vänner är i grund och botten. Vilka som stannar vid din sida även när det är tuffa tider. 

Många har svårt för det. 

Men hur jag har levt och fått uppleva så är jag en människa med en stor arbetsmoral, och kan vara väldigt flexibel. Jag kan anpassa mig till det mesta. Jag har ingen doktorand i något ämne mer än livet. Tyvärr skrivs det inte ut betyg i detta.

Lätt att lära mig nya saker och har en stor social kompetens. 

Skriver detta då jag är trött på att skriva om en förljugen värld som inte ofta existera . Jag är jag och jag har varit med om dessa hinder. Det har format mig givertvis och jag har ett bagage som är bitvis tungt, men jag tänker kämpa på och klara denna uppförsbacke och börja om. Och det är därför jag söker mig till er.

Hoppas att vi hörs av vidare
Så skulle man skriva sitt personliga brev ut till arbetsgivarna istället för hur bra allting är. När det egentligen inte visar vem du är.