Ännu en historia gavs sig till känna sådär lagom innan julafton.
Vet inte om jag ska tro dem eller ej, men det är ju aldrig någon rök utan någon eld.
Jag vet att det kommer finnas hundra historier till och versioner och aldrig är det någon som kommer och frågar mig, om det verkligen stämmer. Endast ett fåtal av alla.
Och i den frågan JAG hade till många har jag redan fått besvarad troligen. -hur många vet om detta som har hänt egentligen? Det som jag länge har försökt förtränga och verkligen hoppats på har kommit upp till ytan. Många fler än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Men också en förklaring till de korta och svaga -nickningarna på stan, som om man aldrig hade känt mig innan. Men följd frågan blir -vilken version har de hört? Fast den vet jag redan eftersom de inte har frågat mig så fattar jag vad allt kommer ifrån.
Och som jag fick höra nu sist innan jul. Fast att denna konversation hade ägt rum i somras.- Att jag har skyllt hela händelsen på någon annan! Att jag har sagt att någon annan har tagit pengar, att jag har lagt skulden på någon annan.
Ett djupt andetag fångade ögonblicket som stod stilla.
Så det är det folk har gått runt och tänkt om mig att jag har skyllt hela händelsen på någon annan??! Vilket svin hon är!!!
Skyller allt på hennes närmsta kollega.
Ja om det hade legat någon sanning i det så hade det varit fruktansvärt. Men jag har aldrig sagt eller skyllt över mitt missbruk och handlande på någon annan. Jag frågade min syster om jag någonsin har skyllt på någon. -nej, du har bara förklarat varför du började spela, inget annat.
Men saker och ting började falla på plats, försöker man hävda sig själv genom att hitta en ursäkt så att den person som inte kan förstå ett missbruk, själv bli offer? Den person som inte vill förstå problematiken går in och hitta sin egna lösning på någon annans agerande? Eller kort och gott, vill hon helt enkelt vara i centrum?
Livets Lott 