En dag ifrån….

Dagen D imorgon. Om jag vaknar upp imorgon som jag gjorde idag, blir det inte lätt. Jag behöver det där starka ansiktet, den där starka muren för att överhuvudtaget kunna gå på benen. Som det känns nu så är jag långt ifrån, väldigt långt ifrån.

 Jag mår inte bra idag.

Jag drömde om tre olika scenario, tre olika sätt hur det skulle kunna bli. Visst drömmar är lite väl överdrivna, men det passade väldigt bra in på mina tankar. Hur ska jag hitta styrkan tills imorgon?  Känner mig så liten, så hemsk, så ångerfylld. Hur kunde jag låta det gå så långt!! ? Var det verkligen jag? 

PR

Tycker fortfarande att det är ganska överdrivet på tv och radio idag. Även om jag hade hamnat där jag hamnade eller inte.

En reklampaus på 5 min när man är på väg hem från jobbet och lyssnar på radion, så är varannan reklam en speluppmaning till folk, att de ska börja spela. Att om man sätter in 100kr så få man 500kr att spela för. Lockelser, lockelser. Varannan reklam är från olika spelbolag. Är det bara jag som tycker det är väldigt överdrivet? Är det bara jag som tycker det är ett okontrollerat beteende av en framtid som medför ett stort folkhälsoproblem? 

Vi sitter och tittar på tv en kväll. Och här kommer det igen! 6 st olika spelbolag som gör reklam mellan nyheterna och vädret. Är det någon som har ställt sig frågan, -är detta rimligt? Vad hade hänt om man hade gjort reklam för alkohol lika mycket? Under den tiden vi satt och kollade på ett program så är det en del reklam pauser, under denna tid så är det alltså 14 st som innehållet spel av något slag. Mesta dels casino men även lotto, betting och även bingo. Sen var det 1st reklam om alkohol, om vin. Men det stod aldrig, eller det uppmanades aldrig att om du skulle köpa en flaska så få du en på köpet.  (Det är klart att man inte få det, man få aldrig locka människor till att köpa alkohol) nä det vet jag också eftersom jag har jobbat väldigt länge inom restaurangbranschen. 

Även att jag har varit mitt i hjulet, så kan det inte bara vara jag som ser detta snabbväxande problem?! 

Snart där…..

Två veckor kvar.  Fan jag är skit nervös. Jag är rädd, orolig och tankarna har verkligen satt sig i magen. Jag har vaknat varje natt nästan varje timme av att svetten lackar i pannan. Hjärtat bultar utanför kroppen och drömmarna är genomgående av panikkänslor och hemska handlingar. Oftast handlar det om andra, men i slutändan så kommer det alltid tillbaka till mig. 

Fick ett samtal som sammanfattade min personutredning. Det var ett bra samtal. Och idag kom brevet, en kopia till mig. Så jag kan läsa om mig själv. Hur jag har blivit bedömd under denna vistelse. 

Usch hur kommer denna förmiddag bli. Min advokat lovade att vara där en kvart innan, tänk om jag står där själv? Tänk om dom kommer när jag står där, ska man säga hej? Kan man inte få sitta i ett rum själv först? Oh vad ont i magen jag fick. 

Sen kommer det folk på kvällen, familjen som vill fira en födelsedag. Vilken tårta ska jag ha?

När ska man ställa om sig mentalt?! Finns det ett klockslag där? 

Jobbig dag….

När den dagen kom. Då jag skulle åka till min personutredning, så kändes det inte alls bra längre. Jag vaknade den morgonen med en knut i magen som aldrig ville släppa. 

Fan också, hur ska jag komma dit? Vart ligger det? Vilka är där? Kommer det vara andra människor där? Vad kommer det vara för frågor? 

Det börjar med att jag inte hittade, så jag gick in i fel dörr och få ringa på en klocka som dånar i hela byggnaden. Det kommer ut en dam som blir uppriktigt besviken när hon ser mig. -oj, jag trodde det var min klient. Men det ser jag att det inte är. -nä, stammar jag fram, jag skulle träffa……

Jaha, då måste du gå runt byggnaden och in genom den andra dörren på kortsidan. -tack så mycket säger jag och svär tyst för mig själv på vägen ut. Mycket riktigt runt hörnet fanns en annan dörr in, men det var många fler företag härinne. Skit också, hoppas ingen ser mig.! När jag kommer in så är det full rullians, folk gå från höger och vänster i trappor eller in och ut genom andra dörrar. Åh nej, inte vad jag behövde. Jag ser den tjocka dörren med en högtalar telefon bredvid, fan då måste jag ringa på igen.

Klockan dånar genom hela tamburen. En mörk röst skriker ut-Jaha!!! -hehej, stammar jag fram igen. -jag skulle träffa…. -ännu högre röst tillbaka. – jaha och vad heter du damen lilla!! -åh nej, ska jag stå här ute i tamburen och säga mitt namn. Jag hör dörren öppnas och stängs bakom mig. – åh jag ville bara sjunka genom jorden. -en svag röst hittade jag och viskade mitt namn. Han hörde givertvis inte så jag fick ropa ut högre. Då öppnades dörren äntligen. Kändes som jag sprang in och drog igen dörren snabbt bakom mig. -phu skönt, äntligen inne.Ingen som kan se mig längre. 

Efter en stund kom jag in. Jag bröt ihop efter första frågan.

Spänningarna var för höga, känslorna trängde igenom min mur som jag trodde att jag hade byggt upp starkt. Bröt ihop en gång till under samtalet. Då av rädsla. Rädslan som kom när hon räknade upp vilka myndigheter hon hade kontaktat. Helt iskall blev jag och tårarna flödade, tänk om de tar ifrån mig min son. Tänk om de säger att jag inte är en lämplig mamma. Han som är mitt allt, han som gör att lugnet sprider sig i kroppen när jag lägger mig bredvid honom och andas in hans otroliga doft. Mitt liv. Tänk om de tar ifrån mig mitt liv?

En dag som kommer minnas…..

Jag kommer att fylla 33 år i år. Och den första delen av dagen, vet jag vart den ska tillbringas. Datumet som stod i fetstil är den dagen som  jag föddes på för 33 år sedan. Jag kommer sitta i rättsalen. Beskedet blev inte så tungt. Tror att punkten har kommit, det går inte känna mer ånger, besvikelse av det jag har gjort än det som redan har passerat min kropp ett otalt många gånger. Kände mer att, – ja men det är väl klart det är på den dagen. Om ett hål ska borras, så ska det väl borras ordentligt. 

Och imorgon ska jag på min personutredning. Är inte nervös alls, tänker inte så mycket på det. Vet inte om det är bra eller dåligt, känns bara skönt att kunna gå vidare, ett steg närmare ett avslut på detta själviska helvete.